Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER
TRETTONDEDAGEN.
I fara i Jesu sällskap.
Matt. 8: 23—27.
Och han steg i båten, och hans lärjungar följdé
honom. Och se, då uppstod en häftig storm på
sjön, så att vågorna slogo över båten; men han
låg och sov.
Då gingo de fram och väckte honom och sade:
”Herre, hjälp oss; vi förgås.”
Han sade till dem: ”1 klentrogne, varför
radens I?” Därefter stod han upp och näpste
vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Och
människorna förundrade sig och sade: ”Vad är
denne för en, eftersom både vindarna och sjön
äro honom lydiga?”
Ett mycket stort missförstånd är det, när man tänker,
att Jesu vänner skola ha det så bra här i världen. Détta
missförstånd rör sig oftast hos nyomvända och även hos
sådana, som stå i beredskap att giva sig åt Kristus. Men
det är rätt smärtsamt sedan i livet med Gud, att nödgas
inse sitt misstag. Man tänker, att man med en gång
skall bli försatt i ett övervärldsligt tillstånd, och att ens
natur skall bli upphävd. Men nej, det gör den visst icke.
Guds barn äro kallade att leva i denna världen samt
att på ett helgat sätt föra livskampen och övervinna
världen och sin egen onda natur.
Sådan var Jesu egen kallelse. Och hans liv var
alltigenom ett kampfyllt liv. Alla de vanskligheter och hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
