Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara i Jesu sällskap? Det är en underlig salighet. Den
vilja vi betacka oss för.
Sådant och mycket mer få Guds barn höra utifrån.
Och inifrån vissa trakter i det egna hjärtat höres ett dovt
och mullrande eko. — Den som ger sig åt Jesus och blir
hans lärjunge kommer in i en härlig men sträng och
grundlig skola.
Men denna skolgång är i alla fall så övermåttan
härlig. Ty ”i all deras nöd, var ingen verklig nöd”. Så
visste även en profet i Gamla förbundet att utropa. Och
det är så sant. Faror och nöd är det gott om i Jesu
sällskap, men undergång och verkliga olyckor äro okända ting
i lärjungarnas värld. —
”Aldrig är jag utom fara,
Kan dock alltid säker vara.
Alltid någon nöd, men se,
Alltid ock en Frälsare.”
Men nöden kan få driva sitt spel till sin spets. Och
då är det sannerligen inte roligt att vara med. Mästaren
dröjer. Vid detta tillfälle sov han. Han var så uttröttad.
Men om lärjungarna fruktade att han ej skulle frälsa dem,
så var deras fruktan ogrundad. Och om elementen trodde
att de skulle få rasa ifred och trotsa sin skapare, så
trodde de fel.
Markus berättar saken så känsligt och vackert. Det
är ju Petrus, som där har ordet, och han var ju själv med.
Mästaren låg lutad mot huvudgärden i båtens bakstam
och sov. Kanske var det, som för lärjungarna betydde
livsfara, för honom endast en ljuv vaggning, en villig
tjänares glada tjänst åt husbonden?
Nå, vilket som. Vrede eller tjänstvillighet. Barnen
tålde icke av mera nu. Och över deras svaghetsgräns fick
icke äventyret gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
