Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunde Herren Jesus med sm trofasthet fortsätta i sitt
förhållande till de klentrogna lärjungarna, och kunde hans
kärlek råda bot på svaghet, fall och synd hos dem, så
hade han något att hålla sig till för sina Guds-rikes-planer
och arbetande på att föra igenom dem i denna världen.
Men kunde han inte det, stod han där nu efter sin stora
grundläggande seger ännu strandsatt, ty något nytt,
bättre lärjunge- eller apostlamaterial stod honom icke till
buds. För så vitt nämligen han ville taga detta i den
fallna människovärlden.
Och det ville han. Det var Faderns rådslut från
evighet. Han skulle ej genomfara några andra världar och
söka efter apostlar och material för sitt rike. Han både
ville och kunde hålla ut med sina svaga, fallna lärjungar.
Han knöt troget vid efter sin uppståndelse, där han slutat
med dem före sin död, i samma lokal i Jerusalem.
Vi bedöma lärjungarna ytligt. Vi se till det yttre.
Men Herren Jesus visste att han icke hade arbetat
förgäves med dem. Hur gladde sig icke hans hjärta över
att i dessa tunga dagar se den ädlaste säden han sått i
deras hjärtan, nämligen sin egen kärlek, skjuta de vackra
starka skott, som visade sig i att de älskade honom och
tydde sig till varandra tätt och slutet som skrämda får
och icke förstodo eller förstodos av hans fiender, ändock
icke några av dessa hade så stor orsak att nu hata
honom som de, om han icke var uppstånden. Och det
trodde de knappast.
I djupaste prövning går även tron och hoppet över
bord. Men kärleken, ack kärleken, den blir kvar och
räddar livets skuta undan skeppsbrott. Så för lärjungarna
nu, och så för kvinnorna påskmorgonen. Och så för alla
Jesu vänner i de hårdaste livsstormama:
”Likväl förbliver jag städse hos dig...” Det är en
gammal sång bland Guds folk i nöd. Härav förstå vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
