- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
217

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är av största vikt, att Jesu vänner ha detta ord
av Jesus i minne, så att de ej frestas att tro, att såsom
aposteln Petrus säger, något sällsamt händer dem, när de
lida och få ”gråta och jämra sig”.

Den bild som Mästaren använder för att åskådliggöra
församlingens villkor i denna tid, är av en stor skönhet.
Vilken ångest, vilken fruktan, vilket lidände äro ej dessa
allra skönaste och heligaste förhoppningar i familjen
förbundna med? Födslovåndorna äro ju ofta även i Gamla
testamentet en bild av lidande och nöd. Men de äro på
samma gång signaler, vilka varsla om den högsta glädje.
Det är något spännande, något förhoppningsfullt, något
av onämnbar sällhet som vinkar. Visst är ”stunden svår”.
Men glädjen blir sedan så mycket större. ”En människa
är född till världen.”

Alldeles så skall det te sig för Jesu församling. Det
stundar något, som är värt att lida för. Hela tidsåldern,
kunna vi säga, är i födslovånda. Något nytt håller på att
utveckla sig och skall i sin tid födas fram. Och detta nya
är Guds rike. Det föddes fram, vad dess konungsliga
överhuvud vidkommer, redan påskdagsmorgonen. Han är
den ”förstfödde från de döda”. Kol. 1: 18.

Sedan föddes det andligen vid pingsten. Det var
”församlingens födelsedag”. Vid dessa båda tillfällen ägde
ett återseende rum mellan Kristus och hans lärjungar,
vilket medförde stor glädje. Men det var dock endast
begynnelsevis och grundläggande, ett återseende i anden.
Den stora nyfödelsen väntar ännu församlingen på, då
hela tidsåldern avlöses av något nytt i Guds rikes
tidsålder. Då skall all sorg och all nöd vara glömd. Det, som
genom dessa födslovåndor födes fram, blir så härligt, så
stort och så fullkomligt, att det på en gång drar
glömskans slöja över vad som förut var. Då kommer
skådandets tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free