- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
235

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väg. Något bättre apostlamaterial stod ej att uppbringa.
Kunde han ej göra något av dessa, var hans rike
hopplöst dömt före sin tillblivelse, så långt dess bestånd
berodde av lärjungar och människor, vilka nåden är
verksam i. Därför bytte han icke om lärjungar, fastän han
själv nu bytt om natur, tillvarelseform.

Från andra sidan, från segerns strand, slår han en bro,
över klyftan, över till dem med sin kärlek och evinnerliga
trofasthet.

Ty sedan han förebrått dem och bringat dem in i
sanningens linje, fortsätter han i obruten följd deras
fortgång på den höga banan han inriktat dem för från första
stunden av deras kallelse, vars mål var att de skulle bli
grundvalar under församlingen och det nya Jerusalem.

Visst synas de illa svara mot dessa höga
bestämmelser. Men Jesus själv gör dem mäktiga, att bära uppe den
höga kallelsen. De få växa in i den. Och tillväxten
svarar Jesus för. Bland alla synes väl Petrus, som till och
med föll så djupt i ren fömekelse av Mästaren, sämst
skickad för det höga kallet. Och han hade ju erhållit ett slags
ledareställning ändå. Men han blir räddad och fostrad
av Mästaren, och bär uppe sitt klippnamn genom Jesu
stora trofasthet och makt att frälsa. Och nu erhålla de
förnyad fullmakt på sitt kall.

Se, detta allt är idel tröst för oss. Vi veta med oss
heliga avgörelsestunder i våra liv. Det var i vår
ungdom. Vi togo på fullt allvar upp våra uppgifter såsom
benådade syndare, vi ville av helt hjärta kämpa mot all
synd. Och vi hade en inre hemlig tanke på, att det skulle
så småningom komma att arta sig väl. Kanske vi också
erhöllo någon särskild kallelse att tjäna i församlingen,
vilket utgjorde en stor glädje för oss, på samma gång som
vi fruktade för det höga ansvaret.

Men så kommo svåra förhållanden, vilka inneburo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free