- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
255

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Guds stora kärlekshav likasom storma oss i högsta glädje
till mötes där. Och vilka är det, som så bestormas av
den evige Gudens frälsarekärlek? Världen. Vem är
världen? ”De ogudaktiga människorna med deras
gudlösa väsen och förargliga leverne”, svarar vår gamla
katekes så träffande.

Det var i en stilla nattlig stund, som Jesus talade
dessa oförlikneliga ord. Och den förnäme rådsherren var
den ende åhöraren. Dock voro säkerligen lärjungarna
med, åtminstone kärlekens apostel, han som så trohjärtat
tecknat ned det sällsamma samtalet och sedan för alla
tider lyckliggjort mänskligheten med att låta det flyta
in i sitt evangelium.

I.

Guds kärlek till världen i stort och till den enskilde.

Så älskade Gud världen i dess helhet. Att världen
var fallen i synd endast påskyndade och uppeldade Guds
kärlek. Ty det var just den fallna världen, som behövde
Guds stora kärlek, likasom ju den sjukaste patienten på
sjukhuset bäst behöver läkarens hjälp.

Men vi stå här inför ett evigt och förborgat kärlekens
djup, sådant det finnes endast hos Gud. Och alla
mänskliga mått och bilder komma till korta och kunna endast
tjäna till att leda våra tankar in på spåren.

Denna värld, vars väsen är så skämt och
genombe-smittat av allt ont, älskas ändå av Gud. Den är ju hans
ursprungligen. Han känns vid den även i dess fall. Varje
spillra i dess sönderbråkade skick är honom kär. Ack,
den är ju av allra dyrbaraste material. Och då den rasar
i sin olycka, rör den endast vid fadershjärtat och
framkallar det ömmaste medlidande. Då den i sina
våldsammaste eruptioner spyr ut synd och fördärv, såsom i
världskrig, i perioder av gudsfömekelse och otro, endast röres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free