- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
328

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na, vilka möjligen stått honom öppna: att gräva och
tigga. Jordbruksarbete ansågs för mycket simpelt och
ansträngande. Och tiggeriet var ohederligt.

Vår förvaltare tankte och grubblade över sin
belägenhet, varierande frågan: ”Vad skall jag göra?” på många
vis. Tiden var dyr. Snart hade han inget rådrum mer.
Det gällde att handla raskt. Visste han blott hur han
skulle handla!

Men så skar det såsom en blixt genom hans hjärna.
Han slog sig för pannan: Åh, jag har det nu. Nu vet jag
vad jag skall göra. Vad hade han då för en utväg? Jo,
han hade ännu litet tid kvar. Och så hade han ju ännu
sin husbondes ägodelar och papper under sin förvaltning.
Än kunde han göra något om han använde tiden väl. Och
det gjorde han. Husbondens gäldenärer fingo var för sig
komma in till honom på kontoret och få sina skulder
nedskrivna. Sätt dig strax ned och skriv femtio — och
åttio. Därmed blev han deras synnerlige vän. På deras
vänskap byggde han sedan sin framtida bärgning, när han
ej längre själv hade något.

Det var ju verkligen mycket klokt. Och husbonden
tyckte, att klokheten var prisvärd. Men ej handlingen
i och för sig. Han var klok i orättrådighet. Ty
orättrådighetens Mamon hade tagit gestalt i honom. Och
säkert var det skett på ett så finurligt sätt, att husbonden
ej gärna hade tillfälle att lagligen beivra det. Han kunde
endast beundra det och förargas för sig själv.

Till en sådan klokhet övas denna tidsålders barn upp.
Och det kallas på mångas språk ”affärstalang” och ”god
framtidssyn”. Det var alltså de två sakerna han hade
att handla med: Ännu en liten tid, en frist före
avsättningen, samt husbondens medel och affärsförbindelser.

Ja, säger Herren Jesus: ”Denna tidsålders barn skicka
sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free