Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådant är vårt verkliga tillstånd, sådana våra villkor.
Vad skola vi göra?
Mannen i vår text gick den väg naturen anvisar i
sådana fall: Han bad om anstånd och lovade betala. Vad
annat var att göra? Det dåraktiga i löftet om betalning
tänka vi ej så noga på. Gjorde vi det, så lovade vi
ingenting. Ty hur och när skall en slav, som är en annans
lagfästa egendom, betala? Och så en sådan summa?
Om vi i tillämpningen av liknelsen icke just tro oss
om att kunna betala alltsammans, så hoppas vi ändå i vår
dårskap kunna komma ut med något litet åtminstone.
Och så går Gud oss nog till mötes och skriver av det
övriga. Han är ju nådig och barmhärtig. Så ställa vi
saken på framtiden.
Men konungen visste bättre reda på saken. När
tjänaren föll ned i sin förtvivlan och bad om anstånd, så gav
han honom mer, oändligt mer än han begärde. Konungen
efterskänkte allt.
Allt eller intet. Så är Guds fastställda råd i detta
avseende. Vår skuld inför Gud är sådan att den aldrig
kan gäldas, icke ens avbetalas. Ty den är icke endast
oändligen stor, utan den är också till sitt väsen av den
art, att den ej kan med minsta grand gottgöras. Den
är icke blott kvantitativt, den är även kvalitativt oss
alldeles övermäktig.
Ty likasom krigsskuldema, som det ena landet måste
betala till det andra nu efter världskriget, måste i vissa
fall gäldas i guldmynt, så måste våra skulder till Gud
gäldas med trons och den rena och heliga kärlekens ädla
guld, det vill säga himmelrikets myntsort. Och vem har
något sådant? Det grova slaggbemängda godset, som
vår tunga, våra händer och yttre lemmar kunna göra ihop,
gäller icke som betalningsmedel inför Gud, lyckades vi än
få i hop det aldrig så väl. Ty det bär icke konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
