Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skulle tagas bland deras bröder. Och nu var en
hedning från Västerland deras konung. Men nu var det
ju judarna själva som måst gå in på att giva skatt åt
Rom. Och deras rabbiner hade lärt att den konung vars
mynt de handlade med i landet var landets rätte herre
som de voro skyldiga tro och lydnad. Nu voro kejsarens
penningar god och eftersträvad valuta. Det mynt som
fordrades i skatt till Rom för var och en var i värde
motsvarande ungefär 60 öre, och måste bära kejsarens bild.
Det var en romersk soldats dagssold. Denna skatt
infördes år 60 f. Kr. av Pompejus. Myntet bar icke
kejsarens bild från början för att icke den judiska känslan
onödigt skulle såras. Men Vespatianus lät prägla
myntet med sin bild, emedan så många romare befunno sig
i Palestina, och den romerska valutan därigenom blev mer
allmän. Romskatten måste betalas med romerska pengar.
Emellertid var denna fråga nu det vapen som skulle
fälla Mästaren, frågan: Gud eller kejsaren? ”Mästare,
vad synes dig?” Tänk, hur han som kände och känner
hjärtelaget bakom alla ord och frågor måste erfara en
helig reagens mot den lismande frågan.
Skarpt blev också svaret: ”Varför söken I att snärja
mig, I skrymtare?” Det var ett olycksbådande moln som
drog fram över dem. Hur avslöjade de måste känna sig.
Men än hoppades de på ett ord som kunde snärja honom
själv.
Ty dessa människor voro så invaggade i tanken på
klyvning av den andliga personligheten: Antingen Gud
eller kejsaren, himmelriket eller den jordiska staten. Gud
fick ju sitt i templet och i synagogan på alla sabbater
och högtider samt ofta dessemellan. Då var ju han nöjd.
Därutöver hade de jordiska angelägenheterna sitt
berättigade rum utan Guds inblandning. Så ungefär gingo
herodianemas tankar. Detta herodiansläkte, livsbejakar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
