Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds kommande till oss i Messias, Frälsaren, och
därvid tydligt i adventsevangeliet sagt: Räds icke,
dotter Sion, o. s. v.
Och nu kom han äntligen. I sitt första
kommande går han en underlig väg. Och dottern Sion
blev så rädd. Ty till dottern Sions lilla utvalda
skara hörde Josef, Davids son. Herren går alltid
sina egna vägar, vägar som vi inte alls kunna
räkna ut. Var viss om att innan Josef, den helige
mannen, fattat sitt dystra beslut att övergiva
Maria; var han både rädd och orolig många
gånger. Herren kom ju nu till uppfyllande av
den största profetian, beredande den första
glädjehögtiden, julens högtid. Och likväl
behövdes detta ”frukta icke”.
När Herren sedan i vårt livs erfarenheter med
honom kommer till oss, betyder det oftast
fruktan för oss. Så för lärjungarna på Genesarets
sjö, så för Petrus, då Herren kom och vände hans
fiskeotur i tur: ”Gå ifrån mig, Herre; ty jag är
en syndig människa”. ”Frukta icke, jag skall
göra dig till människofiskare.” Så när ängeln
kom till Sakarias, såväl som till Maria. Se, det
är just därför att vi som Petrus äro syndiga
människor, vilka den helige Gudens kommande och
närvarande förskräcker. Det att vi äro syndiga,
gör ock våra ögon så skumma, att vi intet se eller
förstå av hans heliga tankar och vägar, förr än
han övertygar oss om deras godhet med rått
”Frukta icke”.
Så var det nu för Josef. Om vi ärligt vilja ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
