Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro endast stilla, då han infriade löftena och
öppnade sina händer över dem. Vilken viktig
lärdom för oss! Den går rakt emot vår egen
vardagliga uppfattning. Vi skola naturligtvis
iakttaga så många ting och arbeta upp en hög känsla
och uppelda oss till höga grader, och så kanhända
vi ”komma igenom”, d. v. s. få del av de stora
välsignelserna! Nej. Lärjungarna läto honom
föra sig upp på berget. De hörde löftena. De
voro stilla under hans utsträckta händer. Låt
oss bli enkla och ödmjuka nog att icke försöka
med något märkvärdigt själva utan endast höra
hans ord. Och hans ord äro löftesord. De passa
ju för fattiga, oförmögna lärjungar. Och låt oss
vara stilla och låta honom ”föra oss”. Han skall
förvisso sköta om oss lika säkert som han skötte
om sina första vänner.
Ja, men, säger någon, pingsten var något annat.
Ja, den var löftenas uppfyllelse. Men vad gjorde
lärjungarna själva däråt? De endast lydde och
voro stilla, enligt hans ord, och endräktiga i bön.
Märk, de voro endräktiga. De voro i
brödrakär-leken. De bådo så som de, som intet själva äga,
bedja. Och jag frågar: Är inte det just vad som
verkligen finns än i dag i varenda
församlings-grupp, där det står rätt till: syskonkärleken, som
söker trossyskonens sällskap, och fattigdomen,
som beder till vår fader i himmelen. Alltså,
kärlek och fattigdom, som söka brödernas
gemenskap och ha sin tillflykt i bönen: man älskar och
beder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
