Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
Levi, publikanen, blir Matteus, aposteln.
Matteus var en romersk tjänsteman, en av de
utav judarna så innerligt föraktade publikanema.
Dessa voro tulltjänstemän, vilka hade att
uppbära tull av judarna för hednastaten Roms räkning.
Redan det var föraktligt i Guds egendomsfolks
ögon. Men så kom därtill att dessa tullmän hade
en bred marginal i sin instruktion för personligt
godtycke och förvärv. De arrenderade nämligen
tullverket. De försummade heller icke att göra
sig till godo möjligheterna, vilket ju berättelsen
om tullnären Sackeus visar.
Här är nu härligt att se att just på denne man,
publikanen, syndaren Levi, hade Herren Jesus
fäst sina ögon. Ja, vad se icke dessa goda,
skarpa ögon, där andra ögon se endast mindervärdiga
varelser, föremål för förakt?
Just där Levi satt i utövningen av sin tjänst,
erhöll han Mästarens kallelse. Och han var redo
att taga emot kallelsen. Under publikanmanteln
klappade ett frälsningshungrigt hjärta.
De som buro det andliga livets och
rättfärdighetens skylt hade endast synd och tomhet i
lagret. Men han som bar den avvisande skylten
hade ett inre som var fullt av hunger efter
rättfärdighet. Och, ”saliga äro de som hungra och
törsta efter rättfärdigheten, ty de skola bliva
mättade”.
Herren Jesus såg denna hunger och sade endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
