Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m.
Elias’ tragiska slut.
Johannes döparen fann inga sympatier i
städerna och den bebodda landsbygden. Med
missräkning och sorg fann han snart öknen som sin
rätta miljö. Han gick fram stark och ensam,
ensam i det yttre och ensam om sin idé, till vilken
hörde den i hans hand av flitigt begagnande
blanka rotyxan. Endast den allvarsamma öknen
utgjorde en värdig ram för denna sällsamma bild.
Ej underligt att folket, som ej kände sig självt,
icke förstod sig på en frälsning som började på det
sättet. Därför gjorde de med honom, säger Jesus,
så som de ville. Och de ville röja honom ur vägen,
alldeles som deras fäder gjort med alla profeterna.
Hade Johannes varit en modem
trädgårdsmästare, som pyntat och gött de frodiga växterna i
egenrättfärdighetens och köttets lustgårdar, hade
han varit deras man. Kära, låtom oss komma
ihåg att vår frälsning och all frälsning alltid
begynner i den dystra livsföraekande rotyxans
tecken, det är i lagens tecken. Ty så djupt är
världen fallen, så djupt äro du och jag fallna.
Det är domen över det gamla livet, livet i synden
efter den gamla naturens väsen, att vi måste börja
här.
Rotyxan och kastskoveln beteckna börjaiLJach
sltttetpå^Tfniifi~^éfEr^ AlTskörd måste ha
rotyxan före sig, och all skörd avslutas under
kastskoveln; ty det finns agnar i all skörd. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
