Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saraa”! Hur trasgrant ter det sig ej, dä dessa
fylla ut hela timmar med sitt glittrande och
fladdrande vid de andliga mötena. Alldeles som på
den tiden gör man ännu bön. Det skrias, det
ropas, det gestikuleras med den yttre människan
— ”böneremsor och manteltofsar”! I allt är det
beräkning. Människorna skola se det, säger
vår text.
3. Men så är det till slut sinnelaget som vår
frälsare analyserar. Fariseerna då och nu vilja
något. Och på viljaa kommer till slut allt an.
Nå, vad vilja de då? De vilja ha högsta platsen,
de vilja sitta främst, de vilja hälsas ute
offentligen som rabbiner, d. v. s. mästare. Och de vilja
det gärna, säger Herren Jesus.
Alltså högst, främst, sedd och hälsad vill
farise-ismen vara. Kommer man icke fram på raka,
ärliga vägar härtill, vilket ju är föga tänkbart för
folk med sådant sinnelag och sådan rustning,
nåväl då äro de krokiga vägarna goda. Och inga
vägar dier slingerstigar äro så konstiga, att man
icke kan gå dem. Att Herren Jesus ställt sig i de
skumma gränderna och låter sitt ord ljunga som
ett domedagsgissel: ”Ve eder, I fariseer och
skrymtare!” generar inte sådant folk. Hans gissel
träffar ju inte kroppen — och själen, ja, dess
känselnerver äro i domning, de reagera inte.
Och så bli då dessa ledare och lärare gisselmftn
på självgjorda piedestaler. De gamla
”pelarhel-gonen bundo bördor för egna skuldror och
gisslade sig själva. Dessa gissla med frejdigt mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
