Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den tjocka, mörka isbanken likaväl som på
den grönskande planen intill. Men på den
grönskande planen synes ej solens verk så tydligt som
på isbanken, vilken förvandlas och gråter sig bort
så småningom, tills den lämnar rum för en både
grönare och skönare plan än den som var rätt
hygglig och såg isfri ut före marssolens arbete.
Så med Guds kärlek. Han älskar syndare,
älskar omotiverat, fritt, för intet. Då taga vi
anstöt av att han skulle föredraga de ovärdigaste
syndare. Detta därför att vi äro så förblindade
av vanan att väl röra oss med bibliska tankar och
ord i teori, men i sanning och verklighet tro vi
icke Guds kärlek och vår ovärdighet. Vi äro
ingenting mindre än omöjliga för frälsning
allesammans genom våra egna möjligheter.
Men Guds kärlek är icke mänsklig. Därför
kunna vi frälsas. Den är gudomlig och fri som
solskenet. När därför Gud älskar syndare, så
mena vi att de lastbara få någon slags
förmånsrätt, likasom den gråtande isbanken får mer av
solen än den hyggliga plätten bredvid. Nej, båda
få lika. Och båda behöva lika. Ty den där
vackra plätten har tjäle inunder jordytan
likaså-väl som isbanken; det är endast yttre och
tillfälliga omständigheter som gjort att vintern
hopat sig så överflödande utanpå isbanken. Och
framme vid midsommar kanske de skönaste
blomstren och rikaste frukterna just spira där
isbanken låg. Vi äro alla lika ovärdiga.
Görandet är för oss alla flodens uppmjukade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
