Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av dock det hela består. Det möter oss i våra
kritiska situationer, då synden varit väldig eller då
tron försvagats eller då vår ovärdighet och slöhet
tynger oss.
”De skola aldrig någonsin förgås.”
VI.
Fårens trygga fäste.
”Och ingen skall rycka dem ur min hand.” I
detta led tillförsäkras Jesu får den allra
innerligaste ljuvlighet och den mest personliga
trygghet. Det eviga livet, försäkran om att aldrig
förgås får sin borgen i Herdens personliga kärlek och
makt. De äro i hans hand.
Han har dem icke blott säkert förvarade. De
äro icke blott under hans vård, de äro i hans hand.
Och det man har i handen, är ju ens särskilt
skyddade egendom. Vi säga ju såsom bevis för en saks
vansklighet: ”Man har det ju icke i sina händer”,
likasom ville vi säga: Det som vi ha sådan
säkerhet om, att vi ha det i våra händer, det är i säkert
förvar för vår räkning. Och likväl äro våra
händer så svaga. Men det vi lagt i Jesu hand, det
är i säkerhet. När vi själva vila där, äro vi i
verkligt gott förvar.
VH.
I Faderns hand.
”Och ingen kan rycka dem ur min faders hand.
Jag och Fadem äro ett.” Detta är likasom ett
dubbelkoppel, med vilket vi äro förenade med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
