- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
37

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Samvetet.

37

Ett samvete dig Herren gav:
Ifrån dess råd vik aldrig av,
Lyd vinken från det höga!
Till varje handling, vart begär,
Till gott och ont det vittne är
Som Herrens eget öga.
På ljusets väg, på mörkrets stig,
Märk, prövande det följer dig
Och gillar och fördömer,

Vad du för världen gömmer. (Sv. ps. 39: 2.)

*



En gång i en kyrka i Dalarne hörde jag en pastor
berätta en egendomlig händelse från sin beväringstid.

Det var första natten, han var på exercisplatsen.
Han och några kamrater lågo och sovo så gott i ett
tält. Då hördes plötsligt ett fruktansvärt brak. Yrvakna
störtade alla upp och frågade: »Vad står på?» Det var
ett kanonskott, som avlossats för att väcka beväringarna.
Detta upprepades morgon efter morgon. Men till sist
blevo de så vana därvid, att de — icke hörde skottet.
De fortforo att sova.

Det finns mer än en människa, som det går på
samma sätt i fråga om själen. Hon hör signalen där
inne. Hon hör väktaren, som ropar, kanske med väldig
stämma: »Du gjorde orätt! Du var elak! Du var
olydig! Du narrades!» Men hon bryr sig icke om den
varningen. Detta upprepas dag för dag och stund för
stund. Till sist blir hon så van att icke akta på
varningen, att hon icke hör den. Det kan komma ända
därhän, att hon slår ihjäl en människa utan att känna
samvetsförebråelse. Samvetet sover. Måtte något dylikt
aldrig hända dig! Att mista den väktaren det vore
den största olycka, som kunde drabba dig, mycket värre
än att förlora både händer och fötter. Ingen, som har
ett sovande samvete, kan lära känna Gud; därför är ett
sovande samvete den största olycka.

Det dröjer dock länge, innan en människas samvete
blir riktigt sovande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free