Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagens rätta bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
77 Söndagens rätta brulc.
välsignelse och kraft för veckans kallelsearbete, det
kommer välsignelse och kraft över själen, när hon så
stilla försänker sig i betraktelsen av Guds ord och
dricker djupt ur nådens helga källa.
Men den, som föraktar Herrens dag, Herrens hus
och Herrens ord, han ådrager sig skada till både kropp
och själ. »Den, som föraktar ordet, hemfaller åt dess
dom», säger den vise Salomo.
Ack, sälla de, som bo
Uti ditt bus med ro
Och hjärtat städse vända
Till det, som mest kan lända
Dig, Gud, till pris, och söka
Sin tro med ordet öka.
Att tjäna dig en dag
För mig har mer behag
Än all den fröjd och ära,
Som världen kan beskära.
Det hus jag sällast aktar,
Där man ditt ord betraktar. (Sv. ps. 325.)
Bön vid helgmålsringning.
Det ringer till vila, och veckan gär ut:
Guds sabbat sig nalkar, och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid,
För himmelska gåvor i jordlivets strid!
Förlåt mina brister, och giv, att allt mer
Din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser!
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
Som bliver, då himlen förgås med vår jord!
Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus;
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
Och själen hon längtar och trängtar därtill.
O, lär mig besinna mitt eviga väl!
Upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
Från levernets oro och sorg och besvär
Till dig och till det, som evinnerligt är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
