Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedra fader och moder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedra fader och moder!
81
Hedra fader och moder!
Hur värnlöst och hjälplöst är icke ett nyfött barn!
Om icke far och mor taga hand om det, måste det dö.
Somliga djur äro strax efter födelsen i stånd att reda
sig, icke så människobarnen. Du har nog sett, hur
mycket besvär ett litet barn vållar sin mor. Dag och
natt måste hon taga vård om det, akta det för faror
av olika slag, nära det med sig själv. Tänk nu på att
så där värnlös och hjälplös var också du en gång! Så
där mycket besvär hade också din mor för dig. Vad är
du skyldig henne för allt detta? Ja, vad är du skyldig
den människa, som givit dig en gåva? Men ingen
människa har givit dig en större gåva än din mor och
din far, ty de ha givit dig livet. Det är sant: ytterst
är det en annan, som givit dig livet, men Han har
givit dig det genom dina föräldrar. De ha varit Guds
redskap, Guds ställföreträdare, då de givit dig denna
största gåva. Och därför är du skyldig dem den allra
största tacksamhet, och ännu mer: den allra största
vördnad. En vis man i gamla testamentet manar därför
varje människa: »Hör din fader, som har fött dig, och
förakta icke din moder, när hon varder gammal!»
Till och med hedningarna förstå, att det är deras
plikt att vörda sina föräldrar. I det gamla Aten gällde
den lagen, att den, som var en olydig och otacksam son,
icke skulle få något ämbete. Den grundval, på vilken
det väldiga kinesiska riket uppbyggts, är vördnaden för
föräldramyndigheten. Huru mycket mer böra då icke
vi hedra våra föräldrar, vi, som fått veta så mycket mera
om Guds vilja!
Hur tror du, att barnet Jesus förhöll sig, när hans
moder bad honom om en tjänst? Dröjde han länge,
gick han motvilligt och surmulet? O nej, han skyndade
åstad. Han förstod, att, när han lydde sin moder eller
sin fosterfader, lydde han sin himmelske Fader. Men
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
