Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dråp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
Dråp.
Dråp.
Det var en gång två bröder, som till en tid levde
samman i god endräkt. Men så en dag kom där en
stygg tanke i den äldre broderns själ: »Hur kommer
det sig, att min bror lyckas bättre i sina företag än
jag?» Avundens gnista kastades där in. Vad borde
han ha gjort? Med Guds hjälp ögonblickligen släckt
den gnistan. Men han gjorde det icke. Han lät i stället
den farliga gnistan ligga där och tära omkring sig, det
började brinna, elden bredde ut sig allt mera. Snart
kom det därhän, att han icke kunde se sin bror utan
att känna sig ond på honom. Vreden lyste fram i hans
blick och märktes i hans åtbörder. En tid gick. Den
hemska elden därinne bredde ut sig ännu mera. Vreden
blev hat. Han kunde icke längre hålla tillbaka den
tanken: »Om jag ändå vore av med honom!» I fall
den yngre brodern märkte något av vad som försiggick
i den äldres själ, hur måste hau icke lida därav! Hans
liv måste förbittras genom den äldre broderns bittra
sinnelag, som nog ibland tog sig uttryck i bittra ord,
kanske stickord sådana som »Du odåga», varigenom han
gav luft åt sitt förakt. Måhända sökte den yngre med
vänliga och undfallande ord blidka den vredgade. Men
det var förgäves. Han var oförsonlig. Till sist hände
det förskräckliga, det otroliga: han lyfte sin hand och
gav sin egen bror dråpslaget. Så avklippte han broderns
livstråd. Därmed förgrep han sig icke blott på honom,
utan på Gud själv, som har skapat människan till sin
avbild.
Avund och vrede, elakhet och förakt, hat och
oförsonlighet mot vår nästa, det är, vad Gud egentligen vill
komma åt och taga bort ur vår själ, då han givit oss
det budet: »Du skall icke dräpa.» Ty om denna onda
eld får ostört härja där inne i hjärtat, slår den till sist
ut i full låga: i onda ord och onda gärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
