Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överhetens plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
100
överhetens plikt.
Den ene av de båda rövarna har i fängelset i någon
mån bragts till besinning. Han har fått se, hur illa
han använt sitt liv. Med ängslan tänker han på att
han nu går till döden. Men på vägen till Golgata och
där framme vid Golgata blir han vittne till något, som
hjälper honom till en sann och djup botfärdighet. Med
stigande förvåning märker han Jesu underbara saktmod
och tålamod. »Gråten icke över mig», hör han honom
säga till kvinnorna, »utan gråten över eder själva och
över edra barn!» Och när de tre kommit fram till
avrättsplatsen och utsträckas var och en på sitt kors
för att fästas därvid, då hör han från den andre rövaren
eder och förbannelser. Men Jesus beder: »Fader,
förlåt dem! De veta icke, vad de göra.» Gripna av en
djävulsk obarmhärtighet, håna översteprästerna och de
skriftlärde den korsfäste Frälsaren, krigsmännen likaså.
Jesus tiger och lider. Icke ett otåligt ord, icke en
vredgad min. Nu är rövaren viss: Jesus är oskyldig, han
är judarnas konung, fast han av dem förkastas. Men
om sig själv och sin medbrottsling säger han: »Oss
vederfares detta med all rätt, ty vi lida, vad våra
gärningar äro värda.» Hans samvete säger honom, att det
icke är orättvist, icke är en för hård dom, att den, som
utgjutit människoblod, själv straffas med livets förlust.
Men icke vem som helst, icke den mördades anhöriga
eller någon annan enskild har makt och skyldighet att
ådöma ett sådant straff, endast överheten. Den har
i första hand att så långt som möjligt skydda
undersåtarna, så att illasinnade människor icke få förkorta
eller skada någon medborgares liv. Därför finnas i
våra samhällen personer, som skola tillse, att allt går
ordentligt och lagligt till, ordningens väktare av olika
slag. För dem böra vi vara mycket tacksamma och
bevisa dem all aktning och lydnad. Tänk, om det icke
funnes sådana! Hur värnlösa vi då skulle vara! Då
skulle det vara omöjligt för oss att bo trygga i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
