Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överhetens plikt - Vårt eget liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Vårt eget liv.
det oundgängligen behöves, alldeles som polisen icke får
gripa in mot någon utan laga skäl.
Under gamla tider sjöngs ofta en bönevers »För
fred». Luther översatte deri omkring år 1529. Därtill
lades ungefär vid samma tid en bön för överheten, av
okänd författare. De båda verserna finnas i vår
psalmbok under n:r 303 och lyda så:
"Förlän oss, Gud, din helga frid,
I kärlek oss ledsaga!
Ty hat och avund, split och strid
Ej kunna vi förtaga:
Du det förmår allena.
Gud give åt vår konung och all överhet
Frid och gott regement’,
Att vi under honom
Må en stilla, rolig levnad alltid föra
I all gudaktighet och ärlighet!
Amen, Amen!" (Jämför sv. ps. 431:7—10.)
Vårt eget liv.
En höstdag år 52 e. Kr. syntes en liten segelbåt
styra kurs från staden Troas i nordvästra delen av
Mindre Asien ut på sjön. I båten sitta utom skepparen
fyra män; en av dem ser ut att vara något äldre än
de tre andra. Vart styra de kosan? Över till den
andra stranden, till sydöstra hörnet av världsdelen
Europa. Där skola de gå många och skiftande öden
till möte. De sätta sitt liv på spel. Men de äro alla
vid gott mod. Ty den äldste utav dem, han, som
tydligen är ledaren av företaget, han med det beslutsamma
uttrycket i sitt ansikte, har icke av egen lust kastat
sig in i farorna. Tvärtom, hans avsikt var från börjau
att resa åt andra håll, men Guds Ande drev honom steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
