Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget liv.
108
för steg just Mt. Så kom han till Troas. Där såg han
i en syn om natten en man, klädd i det slags dräkt,
som begagnas på andra sidan sjön, och han bad så
bevekande: »Far hit över och hjälp oss!» Den synen
var från Gud. Och nu begiva sig de fyra åstad, icke av
överdåd och lättsinne, utan av lydnad för Gud och av
kärlek till människorna där borta i den andra
världsdelen, där hedendomens mörker ännu ligger tungt över
själarna. De äro villiga att offra alla krafter, ja, om
så fordras, livet för att bringa dem kristendomens ljus.
Åtminstone en av dem — Paulus — skall också här i
Europa lida martyrdöden för Kristi namns skull. De
tänka: »Därav, att Han gav sitt liv för oss, hava vi
lärt känna kärleken; så äro ock vi pliktiga att giva
våra liv för våra bröder.»
Redan i den första stad, där de förkunna Kristi
ord, blir motståndet starkt. Folket reser sig mot dem,
styresmännen i staden låta slita av dem deras kläder
och befalla, att man skall piska dem med ris. Sedan de
slagit dem mycket, sätta de dem i fängelse och befalla
fångvaktaren att säkert bevaka dem. Han för in dem
i det innersta fångrummet och sätter deras fötter fast
i stocken. Men Gud befriar dem: en stark jordstöt
inträffar, fängelsets grundvalar skaka, allas bojor lösas.
Då vaknar fångvaktaren. Han tror, att fångarna
begivit sig i väg, och vet, att det strängaste straff —
döden — skall drabba honom därför. Förtvivlad, vill
han störta sig på sitt eget svärd. Men han hindras
därifrån genom apostelns ord. Ja, det ordet blir medlet
för honom att vinna det eviga livet.
Redan det, att aposteln genom sitt ingripande
hindrade mannen från att göra slut på sitt timliga liv,
var en stor välgärning. Ty det är något förskräckligt
att taga sitt eget liv. Därmed kastar man bort den
dyraste timliga gåva, man fått. Man klipper av
nådetiden, som Gud givit. Tänk, att en av Jesu egna lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
