- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
134

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru synden får makt över oss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134

Huru synden får makt över oss. 134

Gud sagt: ’I skolen icke äta därav, ej keller komma
därvid, på det att I icke mån dö’.» Nog borde kon ka
förstått, att det måste vara en ond varelse, som satte
i fråga Guds ord och bud. Men kvinnan ger sig in i
svaromål, och när hon svarat, då är frestaren strax
färdig med en invändning. Nu frågar han icke längre:
»Skulle Gud ha sagt?» Han är fräck nog att sätta sitt
lögnord: •»Ingalunda skolen I dö», emot Guds
sanningsord: »I skolen dö». Nu har han redan börjat få tag i
kvinnans själ. Och hans grepp blir ännu starkare, då
han antyder, att Gud icke unnar människan detta goda,
att äta av kunskapens träd: »Gud vet, att, när I äten
därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom
Gud, vetande, vad gott och ont är.» Kvinnan börjar
tänka: »Vem vet? Kanske är det så. Kan något större
och skönare och härligare tänkas än att bliva såsom
Gud?» — »Det är nog sant», svarar en röst i hennes
inre, »det finns intet härligare, men på vad sätt vill
frestaren att du skall vinna detta? Jo, genom att
överträda Guds bud!» — »Ja, men», tänker kvinnan, »jag
kunde väl åtminstone få se på frukten.» Nu är begäret
väckt i hennes själ. Och nu komma de onda
gärningarna: hon ser på den förbjudna frukten, hon tar själv
av frukten — och äter, hon ger också åt sin man -—
och han äter.

Än i dag kommer frestaren, våra själars fiende, på
detta sätt. Han kom till de första människorna så
vänligt, så oskyldigt. Han gör så ännu.

Uti lustans spår
Smygande han går,
Vännens röst han efterapar,
Sig till ljusets ängel skapar,
Tills dig snärd han får
.""• Uti lustans spår.

Under världens larm
Vägen till din barm
Som en listig orm han hittar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free