Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndens straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Syndens straff.
Syndens straff.
Vi ha sett, hur kvinnans kraft att stå emot frestaren
blev allt mindre och mindre. Hon började med att
räcka honom ett finger, det slutade med att han blev
henne övermäktig. Hon tog av frukten och åt. Men
glad, var hon icke, och glad var mannen icke. De kände
sig besvikna. Nog var frukten god i och för sig, men
den smakade ändå icke bra, ty det bästa var borta:
känslan av Guds välbehag.
Det blev afton. Samvetet ropade högt: »Vad har
du gjort?» Då hördes Guds röst: »Adam, var är du?»
Han söker slingra sig undan. Han skyller på kvinnan,
han skyller på Gud: »Kvinnan, som du har givit mig.»
Kvinnan gör likadant, skyller ifrån sig. Ack,
människans själ har undergått en ödesdiger förändring.
Synden börjar fräta, där inne, såsom rosten fräter på
järnet. Människan drives ut ur paradiset, bort från
Guds gemenskap. Sjukdomar och sorger, nöd och död
bli hennes följeslagare. Det har hon synden att tacka
för.
Faren icke vilse! Gud låter icke gäcka sig. Ty vad
människan sår, det skall hon ock skörda. Det skall
visa sig, om icke förr, åtminstone på den stora domens
skördedag. Intet orent skall någonsin komma in i den
himmelska staden och ingen, som gör vad styggeligt är
och lögn, utan allenast de, som äro skrivna i Lammets
bok, livets bok.
O min Jesu, jag vill hasta
Att med bot För din fot
Mig i stoftet kasta.
Viss, att du min synd förlåter,
Dig jag vill Höra till:
Jesu, tag mig åter!
Jesu, värdes själv mig föra
På den stig, Där du mig
Lovat saliggöra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
