Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skapelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skapelsen.
153
verk. Ingen konstnär på jorden kan frambringa något
sådant. Ty det finns liv i det bladet, i det fröet. Och
se på ett djur! Se, bur det rör sig, hur det har fått
driften att akta sig för faror, att söka sin föda, kanske
också att bygga sig ett hus, att taga vård om sina
ungar! Varje djur är ett Guds under. Från Gud bar
det liv utgått, som där rör sig. Hur skulle då en kristen
vilja onödigtvis skada det? Hur skulle han kunna plåga
eller misshandla en varelse, som är ett verk av hans
himmelske Fader? Jesus sade: »Sen på fåglarna under
himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla
de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader
dem.» Och vidare: »Beskåden liljorna på marken, huru
de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl
säger jag eder, att icke ens Salomo i all sin härlighet
var så klädd som en av dem.» Även Salomo, så hög
och mäktig han än var, hade blick för det underbara
i djurens och växternas värld. Det beter om honom,
att »han talade om träden, från cedern på Libanon
ända till isopen, som växer fram ur väggen, han talade
om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om
fiskarna». (1 Kon. 4.) »Gå bort till myran, du låte!»
säger Salomo i ett av sina ordspråk. »Se, huru hon
gör, och bliv vis! Hon har ingen furste över sig,
ingen tillsyningsman eller herre; dock bereder hon om
sommaren sin föda och insamlar under skördetiden sin
mat.» Och därför att Salomo i naturen ser Guds verk,
därför har han ock hjärta för djuren. Han säger: »Den
rättfärdige vet, huru hans boskap känner det; men de
ogudaktigas hjärtelag är grymt.» (Ordspr. 6:6—-11;
12:10.)
Må också vi, när vi tänka på och stanna inför det
stora och sköna och underbara i skapelsen, icke glömma
Skaparen! Må vi säga med sångaren:
"Jag ser Hans spår, var helst en kraft sig röjer,
En blomma doftar och ett as sig böjer.
Uti den suck, jag drar, den luft, jag andas,
Hans kärlek blandas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
