Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ånger och tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anger och tro.
’209
Ånger och tro.
Det var två gossar, som växte lyckliga upp i sin
faders hus. Men de voro ganska olika varandra. Mot
den äldre brodern kunde man just icke anmärka
någonting. Han gjorde icke några snedsprång. Men hans
sinne var hårt och kallt. Någon verklig kärlek till
fadern hyste han icke, lika litet som någon tillgivenhet
för sin bror.
Denne, den yngre sonen, var en helt annan natur.
Ibland kunde han vara lydig och hövlig, men bäst det
var, kom det något uppstudsigt över honom. Att hans
far var god, det kunde han icke neka. Men det var så
många bud och förbud, tyckte den unge. Varken det
eller det, som han tyckte om, fick han göra — att det
var sådant, som ofelbart skulle vara till skada för
honom, det tänkte han icke på.
Så en dag går han trotsigt fram till fadern och säger
ifrån, att nu kan han icke längre stå ut. Han vill ut i
världen och söka sin lycka. Med svidande hjärta släpper
fadern honom. Han förstår, att det är ingen annan råd
än att låta sonen »löpa linan ut», om han så möjligen
kan bringas till besinning. Den unge beger sig i väg.
Till en tid tycks det gå lustigt och lätt. Han har
pengar i fickan, och då infinna sig gärna allehanda så
kallade »vänner», som vilja dela slantarna. De locka
den unge kamraten till ett liv i sus och dus. Kassan
minskas, hastigare än han hade väntat. Efter någon
tid står han där, i en obekant omgivning, utan penningar.
Vad skall han ta sig till? Att vända sig till far och
tala om sin belägenhet, därtill är han för stolt. Å nej,
han skall själv förtjäna sig sitt uppehälle! Men det
sorgliga är: han har aldrig velat lära sig något nyttigt;
nu kan han icke något yrke, som skulle kunna inbringa
något. Han får nöja sig med en usel plats, där han
endast med yttersta nöd kan hålla livet uppe.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
