- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
220

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas uppståndelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

De (lödas uppståndelse.

Ja, han kan instämma i Elle Andersdotters — en
from kvinna på 1600-talet — jublande glädjesång:

"Eja, mitt hjärta, hur innerlig Är fröjden,
Vad lust och glädje förunnas mig Av höjden,
Då jag betänker, Att dödens länker
Har Kristus brutit Och livet skänker
Av nåde!"

Mot slutet av sitt jordeliv stod Jesus en gång inför
en grav. Den graven gömde stoftet av en bland de få,
som riktigt väl hade förstått honom och innerligt
hängivit sig åt honom. När Jesus stod där inför den graven,
omgiven av gråtande människor, då grep honom djupt
den tanken: »Hur suckar icke mänskligheten under
dödens förfärliga makt, allt för syndens skull!» Och
Jesus grät, grät tårar av medlidande med den lidande
mänskligheten.

Men det var inga förtvivlans tårar. Kort förut hade
han sagt till en av de sörjande: »Jag är uppståndelsen
och livet. Den, som tror på mig, han skall leva, om
han än dör; och var och en, som lever och tror på mig,
han skall aldrig någonsin dö.»

Jag är uppståndelsen och livet. Stora ord! Men
det var icke några tomma ord, utan full sanning. Det
visade Jesus, då på hans bud: »Lasarus, kom ut!» döden
måste släppa sitt rov. Det visade han, då han själv
blott några få veckor härefter med förhärligad lekamen
steg upp ur graven. Och det skall han visa en gång,
då han skall ur döden uppväcka sina trogna.

När det lilla kornet myllas ned i jorden, ser det ju
ut, som om allt vore slut. Där kommer det väl att
förbliva liggande, till dess det multnar. Ja, visst skall
kornet multna och dö, men icke för att förbliva i döden.
Ur döden skall växa fram ett nytt liv. Vänta blott,
skall du få se, hur ur det lilla multnande kornet en
ännu härligare växt spirar fram — i sanning, ett Guds
allmakts under!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free