Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det eviga livet - Den treenige Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224
Deri treenige Guden.
brister redan psalmisten. De klaga och sörja över egen
brist, över att Guds namn vanäras, hans vilja överträdes,
hans rike synes så ringa och fördolt, medan ondskan
triumferar. I Guds himmel där är idel lov och pris.
Vart dunkelt »varför?» har där funnit sitt svar.
O, Fader, Son och Ande, dig
Ske evigt lov och pris!
Ack, öppna ock en gång för mig
Din himmels paradis!
Ja, när jag fast i trone står,
Jag av din hand min krona får,
O Herre Sebaot! (Sv. ps. 486: 7.)
Den treenige Guden.
Trettio år hade Jesus tillbragt i stillhet i det
undangömda Nasaret. Men när tiden var inne, förnam han
en oemotståndlig inre maning att begiva sig till den
plats, dit för tillfället allas blickar i Israel voro riktade:
till Jordan, där den väldige botpredikanten döpte.
Så se vi då Jesus, den helige och rene, mitt ibland
publikaner och syndare mottaga dopet ur Döparens
hand. En syn ter sig därvid för Johannes’ andeöga:
han ser himmelen öppen och Guds Ande i duvoskepelse
fara ned och bliva över Jesus. Och han hör en röst
från himmelen: »Denne är min älskade Son, i vilken
jag har funnit behag.»
Underbara ögonblick! Det är Guds Son, som
begynner sin frälsaregärning på jorden, sänd av Fadern
i himmelen och utrustad med den gudomlige Anden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
