- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
252

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daglig syndabekännelse - Daglig förlåtelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

252

Daglig förlåtelse.

vi varje dag behöva bröd för vår kropp, så behöva vi
varje dag Guds förlåtelse för vår själ. Varje afton må
vi bedja:

Vad jag i dag har syndat,
Av världens flärd förblindad,

0 Gud, förlät mig det!

1 Jesu namn jag beder,
Att du mig alltid leder

På lfvets väg i Jesu fjät. (Sv. ps. 442: 8.)

Daglig förlåtelse.

När konungen hade efterskänkt tjänaren hans skuld,
giek denne ut glad och tacksam. Där ute träffade han
på en medtjänare, som var skyldig honom — icke många
millioner, utan endast 60 à 70 kronor. I sin glädje
efterskänkte han väl då denna lilla skuld? Nej, han glömde
alldeles bort den överflödande godhet, konungen bevisat
honom själv, och därför glömde han också den
barmhärtighet, han var skyldig sin nästa. Han tog fast sin
medtjänare, ja, grep honom i strupen och sade strängt:
»Betala, vad du är mig skyldig!» Och fast medtjänaren
bad honom om förbarmande med alldeles samma ord,
som han själv nyss begagnat inför konungen, så förblev
han ändå hård och lät sätta sin medtjänare i fängelse,
och där skulle han få bli kvar, till dess han betalat hela
sin skuld.

Så överdådigt, som den obarmhärtige tjänaren förut
hade levat, hade han säkert satt sig i skuld icke blott hos
konungen, utan också hos sina medtjänare. Och ändå
kunde han vara så hårdhjärtad mot en av dem! Sina
egna stora skulder till konungen och dem glömde han
alldeles bort; han bara tänkte på medtjänarens
obetydliga skuld till honom. Straffet uteblev icke. Konungen,
som fick reda på hans hårdhjärtenhet, lät kasta honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free