- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
254

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

254

Frestelsen.

också våra fiender: Och därtill kommer, att vi bära
inom oss ett fördärvat hjärta, som vill locka oss att gå
orätta vägar.

Strax efter de nyss anförda orden sade Jesus också:
»Simon, Simon! Se, satan har begärt att få eder i sitt
våld för att kunna sålla eder såsom vete. Men jag har
bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.» Det
var därpå frestelserna gingo ut: att tron skulle varda
om intet. En av lärjungarna led skeppsbrott i tron:
Judas Iskariot. Till en början slöt han sig nog med
verklig kärlek och förtroende till Mästaren. Han
hörsammade dennes maning: »Tron på Gud; tron ock på
mig!» Men så kom något emellan: den syndiga
begärelsen, lusten efter denna världens härlighet, kärleken
till penningarna. Till en tid stred nog Judas mot
frestelsen. Men snart gav han efter, först något litet, sedan
mer och mer. Omsider dukade han alldeles under. Det
heter därom i evangeliet: »Då for satan in i honom.»
Vad var det, som fattades honom? Han aktade icke
rätt på Jesu ord, hans manings- och varningsord, han
försummade att vaka, bedja och strida. Han somnade
in i synden. Till sist kände han icke någon rätt ånger
över sin synd. Nog trodde han fortfarande, att Jesus
var sänd av Gud till sitt folks förlossare. Men det var
en falsk tro, en vantro, ty det var en tro utan ånger.

Och själafienden, som fått fäste i hans själ, släppte
nu icke sitt tag. Han drev honom till den
förskräckligaste ogärning: förräderiet. Fienden hade vunnit sitt
spel. Judas’ nederlag i kampen var fullständigt. Han
var lik en fånge, som av segraren släpas bort utan att
kunna sätta sig till motvärn. Vi läsa i evangeliet: »När
Judas, som hade förrått Jesus, såg, att han var dömd,
ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna
tillbaka till översteprästerna och de äldste och sade:
’Jag har syndat, i det att jag har förrått oskyldigt
blod.’ Men de svarade: ’Vad kommer det oss vid? Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free