Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Könssedlighetens utvecklingslinje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
LIF.S LINJER
hennes utveckling som evighetsvarelse. Därför kan
ingen hennes lifsyttring vara själf ändamål utan måste
tjäna ett högre mål än den enskildes — eller till och
med än släktets — jordiska lif och lycka.
Men genom att lägga könssedlighetens grund inom
en of van-jordisk tillvaro beröfvades den sitt
samband med släktuppehållelsen och råkade sålunda i
motsägelse med sig själf. Detta är orsaken hvarför
kristendomen, medan den medelbart varit i hög grad
betydelsefull för kärlekens förandligande, dock aldrig
lyckats förena den enskildes kraf med släktets, själens
med sinnenas. Allomfattande blir endast den sedliga
norm, som bestämmes af tron att lifvets mening är dess
utveckling genom de enskilda till allt högre former
af lif för hela släktet. Denna norm anser ingen askes
sedlig, som af ser att befria själen ur sinnlighetens
band, detta den österländska askesens stora syfte.
Den kallar endast den själftukt berättigad, som
medför en allt större enhet mellan själen och kroppens
vilja. En sådan själftukt afstår, äfven den, från det
närmare och ringare goda för det aflägsnare och större.
Men den finner detta goda, på kärlekens som på hvarje
annat område, i en allt själfullare sinnlighet,
eller en allt sinnligare själfullhet, icke i
askesens, från sinnlighet allt mer befriade, andlighet. Till
denna andlighets kapell leder en bergstig, som — hur
mödosamt än hvarje steg må vara — dock går rakt
mot målet. Den själfullt-sinnliga tillvaron åter är en
cella till hvilken en labyrint leder. Hvarje steg är
där mindre mödosamt men hela vandringen innebär
oändligt större fara och spänning. Det torde vara
därför, den ännu endast lockar de starkaste — de,
som aldrig försaka att njuta, ty de njuta äfven då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
