Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kärlekens evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFS LINJER
personlighetsanammelse. I hela svenska poesien söker
man förgäfves en strof som denna:
Du er som Br0d: del grove, fine
hvorav man aldrig bliver kjed;
du er som gamle, fine Vine
hvorpaa man aldrig bliver led.
Ej ens de svenska författarinnor, som hvardera
på sitt område stå högst — fru Lenngren, Fredrika
Bremer och Selma Lagerlöf — ha fördjupat det
erotiska medvetandet. Och hos våra lyriske diktare
finner man den personlighetsfyllda erotiken endast
som längtan eller möjlighet. Den lägger några vårens
bleka — från Italiens solar lånade — månstrålar öfver
Veneridsonetterna; den stänker blodröda droppar på
de blad, där Kellgren skref sina sista kärleksdikter;
den silar som guldstrålar genom de gröna djupen i
Atterboms romantiska landskap; den lyser under
Tegnérs senaste år som en blixt mot en nattligt
mörknande himmel. Den har fått några rika uttryck
genom Snoilskys »andra vår». Bland de ännu lefvande
kunde äfven enstaka bevis framdragas mot ett
påstående, som dock i det hela förblir sanning: att
kärleken för svenska diktare är vårens vackra dröm eller
hemkänslans milda värme; saknadens stilla offerlåga
eller blodets heta brand, en del af lifvet — sällan
lifvets lif, verkligheternas verklighet Hvad orsaken än
må vara, om — i erotiskt af seende — lättare sinnen
och kallare hjärtan eller trögare sinnen och torrare
själar än hos de öfriga germanerna, visst är att en
andlös, outsläcklig lidelse, som gör lifvet fröjdfullt
och farofylldt, som blir den medelpunkt kring hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
