Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kärlekens evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKENS EVOLUTION
63
redan finna verkligheter; mötet med de händer af
hvilka vi, döende, ville känna våra egna omslutna.
När själarna äga saligheter, dem sinnena dela,
sinnena fröjder, dem själarna adla, då erfar man hvarken
åtrå eller vänskap. Båda hafva uppgått i en ny
förnimmelse, ojämförlig med hvardera för sig, såsom
luften är det med sina beståndsdelar. Kväfvet är ej
luft, syret ej heller; sinnligheten är ej kärlek,
sympatin ej heller. Förenade äro de lifsluft och kärlek.
Om endera beståndsdelen står i oriktigt förhållande
till den andra, blir kärleken — som luften — för tung
eller för tunn. Men liksom proportionerna mellan syre
och kväfve utan olägenhet kunna variera inom vida
gränser, kunna kärlekens beståndsdelar detsamma.
Själs frändskapen är visserligen det varaktigaste i
kärleken, men därför ej det enda värdefulla: den
lifs-berusande kärleken är skild från äfven den högsta
vänskap genom ett haf, djupt som det mellan sagans
Indialand och nyttans Amerika — där en lifstid ej
uppväger en dag i det förra!
Den stora kärleken uppstår endast när åtrån till
en varelse af annat kön smälter samman med
tråna-den till en själ af vår egen art. Den blir som elden,
renare ju hetare den är och skiljer sig från begärets
glöd såsom den hvita hettan i en smältugn skiljer sig
från den kring gator och torg burna facklans röda,
rykande låga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
