- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
82

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kärlekens evolution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

Månne icke kvinnan betydde mera för sedernas
förnyelse om hon stannade hos den man, hon älskar,
för att med hela sitt väsen låta honom erfara hvad
en kvinna genom mannen lider och lyckliggöres af?
Allt mer ömt kyska, fint kännande och mildt visa
hustrur, detta torde vara salighetsmedlet för de af
splittringen kvalda männen. Redan en sådan mor eller
syster eller väninna blir till styrka för en man. Men
segerviss kan endast den, älskarinna förblifvande,
hustrun vara.

Hon förmår visserligen ej utplåna mannens
förflutna. Men hon kan samman med honom dana ett
nytt och starkare släkte. Den man, som vet hvad
hans älskade lidit genom hans förtid; som sett hennes
lifsmods vinge mista något af sin svingkraft, hennes
förtroende något af sitt leende, hennes glädje något
af sin lek — han skall sedan lära sina söner: att en
man genom kärlekens lycka visserligen ånyo kan bli
stark och sund, men en så skön och säker lycka, som
själfbehärskningen kan bereda, vinner han icke; så
drottningstolt, som hans seger kunde gjort den älskade,
får han aldrig se henne. Men skall kvinnan gagna
mannens renhetssträfvan, då måste hon för sin del få
en annan syn på hvad som varit förnedring af mannens
väsen och hvad som icke varit det.

En kvinna, som gifter sig med en änkling, har
att genomgå lidanden, som bli djupa i den mån
hennes kärlek är personlig. Hon ville då varit ej blott
mannens sista utan äfven hans första kärlek; hon
lider af alla minnen, de ej ha gemensamma. Hon
ville suttit som mor vid hans vagga och fått hans
första leende; hon längtar att ha lekt med honom
som syster, att som kamrat ha delat hans mödor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free