- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
89

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kärlekens evolution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄRLEKENS EVOLUTION

89

henne. Att kärleken hos kvinnan oftast går från
själen till sinnena och stundom aldrig når så långt;
att den hos mannen oftast går från sinnena till själen
och stundom aldrig når fram — detta är den för
båda mest kvalfyllda af mannens och kvinnans
nuvarande olikheter. Det är alldeles visst, att såväl man
som kvinna bli ödmjuka af sin stora kärlek och
erfarenheten att hafva väckt genkärlek gör äfven
fritänkaren till en underverkstroende! Men mannen döljer
ofta sin ödmjukhet i en säkerhet, som sårar kvinnan;
hon däremot sin i en osäkerhet, som sårar mannen.
Och af denna olikhet i instinkterna uppstår en ny art
förvecklingar, sedan äfven mannen af kvinnan börjat
önska en ordlös förståelse; sedan han blir
förvissad om hennes kärlek endast när hon gissat den
och älskat just hans förtegenhet. Men mot den
moderna mannens sålunda medvetna och förfinade
vilja, står hans nedärfda eröfrarinstinkter. Och ingen
kvinna är säkrare om alla kärlekens tidigare som om
alla dess nyare lidanden än den, hvilken — likt Helene
i Hauptmanns For Sonnenaufgang — verkligen handlar
efter den älskade mannens ord: att han endast ville
äga kärlek af en kvinna, som själf har mod att
förklara honom den. Ty inom kvinnan fortlefver å andra
sidan det urgamla begäret att eröfras. Och därför
komma äfven hennes starkaste känslor i strid med
hennes nya handlingsmod.

Af alla dessa skäl är det svårt för en
nutidsmänniska att tro sig älskad eller veta sig älskad.

Och det är detta, som åt kärleken skall bevara
dess spänning, äfven sedan de djuriska vanorna — med
förföljandet å ena, flyendet å andra sidan —
småningom upphört. Striden och segerruset komma alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free