Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kärlekens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKENS FRIHET
109
värd, den under hvilken kvinnan går i ständig oro
för det möjliga barnet och dock — efter
kärlekslyckans första tid — i en växande längtan så väl efter
detta som efter de öfriga lifsförhållanden, hvilka kunde
ge sol och frisk luft åt hennes, i drifhus eller källare
växande, känsla.
Det är i de flesta fall endast en tidsfråga, när
denna hemliga lycka tynar, därför att vågsamheten
nästan uteslutande är på kvinnans sida och mannen
i allt för hög grad blir den mottagande. Ty sådan är
människonaturen, att detta gör den hård; sådan
kärleken att detta gör den svag! Blir mannen ej hård,
då beror det af att han är ytterligt känslig. Och är han
åter detta, då blir den hemliga förbindelsen, där
kvinnan ger mest, lika förödmjukande för mannen, som
ett äktenskap, där hustrun med sin rikedom eller sitt
arbete underhåller honom. Kvinnan blir å sin sida
allt mer svårtillfredsställd, mer fordrande på den
kärlek, som skall ersätta henne barnet och hemmet,
genom hvilka hon först skulle känt sina krafter allsidigt
utvecklas, eller med andra ord, hafva vunnit den fulla
lyckan. Och ju ömmare hon älskar, dess vissare
skall hon förr eller senare utbrista:
Deine fordernde Sehnsucht wird wohl still,
Wenn ihre Kilsse mich herzen —
Aber deine schweigt nicht — du, ich will
Mutterschmerzen!3
Ty kvinnans bästa egenskaper, äfven som
älskarinna, äro oskiljaktigt sammanvuxna med
moderligheten i hennes natur.
Det har talats och talas oändligt om det för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
