- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
118

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kärlekens frihet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

heter. Och 4e mås då ge upp kampen. Ty den
skall ej bättra det ärvarandes omöjligheter, endast
öda framtidens’ möjlig leter till förståelse.

I lifvets xre största afgörelser — lifsåskådningens,
lifsarbetets o ;h kärlekens — måste hvarje själ vara
enrådig. Där >örä föräldrarna inskränka sin myndighet
till att rädda värnen från lifsfaror. Men de måste
äfven kunna upptäcka dessa, kunna skilja det djupa
krafvet från det ytliga, vägen från afvägen.

Förmå föräldrarna ej detta, då måste barnen
fylla sin plikt mot sig själf va och lifvet, genom att
— förr eller senare — gå vägen.

Om de, som ett ungt par i ett dylikt fall, kunna
»tiga och småle», för att handlande visa sitt allvar,
förmå barnen troligen uppfostra föräldrarna. Det skall
då ofta visa sig att en fars, en mors hjärtan voro
starkare, deras själ vidare än hvad vare sig barn
eller föräldrar trodde före profvet. Visar det sig
däremot att endast föräldrarnas fel och fördomar
vållat striden — då äro fel och fördomar ej värda
mer därför att de äro en fars eller mors!

Men äfven om det skulle vara så, att föräldrarna
icke äga själar, som kunna fördjupas, endast hjärtan,
som kunna förblöda — det är dock barnets plikt mot
sig själf, som mot gångna och kommande släkten, att
ge sitt eget väsen dess högsta möjliga fulländning
genom kärleken. Föräldrarna äro endast ett led i
släktens oändliga kedja: det är hundratusendens blod,
föräldrarna fört öfver i de barn, som nu i sin ordning
skola öfverlåta det. Barnen äga högre plikter mot alla
dessa döda och ofödda, än mot det enda par människor,
som blef deras far och mor. Det åligger den unga att
låta alla dessa döda lefva ttpp så fullt som möjligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free