- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
190

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Frihet från moderskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

LIF.S LINJER

af denna ensidiga hänförelse. Men nu är frågan om
kvinnan, på ett nytt sätt, skall kunna gripas af andakt
för sitt rent kvinnliga verksamhetsområde?

Ty endast detta vore konfliktens lösning i stort
sett. En återgång till det gamla kvinnoidealet vore
lika otänkbar som olycklig. En fortgående sträfvan
att upphäfva den urgamla arbetsfördelningen mellan
könen är tänkbar — och lika olycklig. Att kvinnan
omsätter sin nya vilja i sin urgamla uppgift vore
lyckligast. Men — är detta äfven det tänkbara?

Svaret blir ovillkorligen nekande inför
undantagsnaturerna, dessa som nu, under stegrad liffullhet och
lidandesförmåga, slå sina pannor blodiga mot den
lifvets begränsning, som hindrar dem att helt ge sig åt
såväl kärleken, som modersglädjen, som kulturuppgiften.

Här står man inför den djupaste orsaken till
nutidskvinnans nevros. Hon lefver år ut och år in over evne.

Hon har kvar det gamla medvetandet att en
mor bör vara osjälfviskt försjunken i sin uppgift; att
hon med djup ro bör hvila i denna; att hon
därför bör låta de inre röster, som mana henne att följa
sin personliga utvecklingsdrift, förklinga ohörda. Hon
har därtill det nya medvetandet att fostran af ett
barn kräfver samma helhet som danandet af ett verk;
att barnet är lika känsligt som detta för en delad
själ, en förströdd uppmärksamhet. Hon ville, som
Anselma Heine träffande sagt, på en gång kunna vara
äldre tiders mor, den tåligt bärande karyatiden, som
alltid fanns på sin plats, med skålen färdig för
barnens törstande läppar och hvad hon nu är: den själf
evigt rörliga, längs alla stigar sökande, ur alla lifvets
källor sina törstiga läppar läskande. Hon blir allt
mer säregen, genom att allt fastare och finare indivi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free