Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
LIFS LIN JER
band, endast ett varnande föredöme — emedan
handlingen blef lifshärjande, ej lifsstegrande.
Undergången kan vara lifvets höjdpunkt. Men
undermåligheten blir alltid en nedgång. Och af allt
ofärdigt här i lifvet, är det ofärdiga utkastet till ett
undantagsöde det vemodigaste.
Därför är intet visare än att — då en ny känsla
griper en människa, som ej är ensam om sitt öde —
låta denna känsla slita lika ondt som svanen i sagan
— ända till dess natur af svan är uppenbar! Därför
är intet vissare än att, äfven när denna varit uppenbar,
många måst ångra att de ej följde den aning, som
samstämde med diktarmaningen:
Trä ej till lifvets verklighetsbrus;
det har blott dagens och nattens färger:
drömmen ensam har morgonrodnans ljus.
Ty få människor, som hunnit öfver ungdomen,
ha mod eller makt till sådana nya upplefvelser, som
innebära en verklig lifsstegring. De flesta torde hellre
böra sätta in sin personlighet i uppgiften att med
värdighet bära och göra det bästa af sitt öde.
Och — trots allt som påstås af motsatsen — detta
göra äfven de flesta människor och så komma de
alltjämt att göra!
Faran torde inte vara stor att man får se
männen — som Gustaf Vasa påstod om de redan då
erotiska smålänningarna — »byta hustrur som hästar».
De, som endast lita till tvångets tygel på mannens
lust att öfverge hustrun, glömma i hvilken grad
själsliga inflytanden redan nu gjort skilsmässan lätt, trots
tvångslagen. Det finnes i vår tid sällan någon hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
