Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
LIFS LIN JER
människa för att ett sådant samlif skall besanna
erfarenheten om den brustna och åter sammanfogade
violinen, som
en bedre Tone gir men svagre Klang.
Forna tiders människor lagade i det oändliga.
Nutidens psykologiskt utvecklade släkte är mer
benäget att låta det brustna förbli brustet. Ty utom i
de fall, där yttre missförstånd eller försenad
utveckling varit orsak till en brytning, visa sig hoplagade
äktenskap — liksom hoplagade förlofningar — sällan
hållbara. Det var ofta djupa instinkter, som vållade
brytningen; försoningen våldförde dessa instinkter och
förr eller senare hämnar sig ett dylikt våld.
Sålunda händer det att äfven undantagsnaturen
förlyfter sig på sin börda. Och det blir ej sina
föräldrars sammanlefnad, endast deras samdöende barnen
bevittna.
Hvarken religionen eller lagen, samhället eller
familjen kan afgöra hvad ett äktenskap dödar hos en
människa eller hvad hon under detta skall kunna
rädda. Endast hon själf vet det ena och anar det
andra. Endast hon själf kan sätta gränsen för sin
möjlighet att vara så färdig med sin egen tillvaro, att hon
helt kan uppgå i barnens lif; att bära lidandet af ett
fortsatt äktenskap så att det blir kraftstegrande för
henne själf och barnen. En mor kan det oftare än en
far men i intet fall finnas några mått, mål och vikter,
dem andra kunna bruka för att afgöra när ett
öfver-mått af lidande inträdt. Ja, det finnes egentligen inga
lidanden: det finnes endast lidande varelser, som för
hvar gång nyskapa lidandet enligt sin själs art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
