- Project Runeberg -  Lifslinjer / I. Kärleken och äktenskapet I-II /
299

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRI SKILSMÄSSA

299

Blott ett är visst: att ingen är mer
utanförstående än just den, som vållar lidandet, Intet kan
således vara mindre rimligt, än att åt den ena makens
afgörande öfverlåta nyss nämnda mål och mått.
Vissheten att kunna neka en skilsmässa medför nu
hänsynslösheter gent emot den andras misstämningar, som
aldrig ägde rum, ifall hänsyn kräfdes för att kunna
kvarhålla. Och dessa hänsyn äro särskildt
betydelsefulla under samlifvets början, då de flesta unga
makar med mer eller mindre svårighet lösa
anpassningens små som stora problem. Det första
moder-skapet medför dessutom ofta abnorma själstillstånd,
som leda till förhastade slutsatser om oförenlighet
och antipati. Den fria skilsmässans motståndare mena
att just under dessa år öfverilade skilsmässor kunde
äga rum. Men de besinna ej att hvardera maken nu
i sin äganderättskänsla ger sig fria tyglar på ett sätt,
som vore otänkbart ifall denna trygghet icke funnes.
De unga hålla sålunda visserligen samman — men
förstöra ej sällan lyckans finaste möjligheter. Behofvet
af ömsesidig varsamhet skulle under dessa slitningar
verka på ett mycket djupare sätt sammanhållande, än
hvad vissheten att ej kunna bli fri nu gör. När
sedan barn kommit blir för alla — utom för hjärtlösa
naturer — faran ringa att en lidande för hastigt anser
sina krafter uttömda. Den samhörighet, barn skapa
mellan sina föräldrar då dessa tillsammans vårda och
älska dem, är stundom oupplöslig. I de flesta fall är
den så stark, att den utgör det verkliga band,
hvar-förutan dubbelt strängare lagar ej ägde makt att
sammanhålla två ovilliga varelser.

I samband med kärlekens urval påpekades de
tecken, som tyda på att känslan för släktet — den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free