Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VIII. Fri skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
LIFS LIN JER
i sin och sålunda börja förstå. Detta är den enda
förlåtelse som finnes.
Men så kan slutligen den en gång i lefvande lifvet
döda och begrafna människan känna gräset gro grönt
och solen skina öfver sin graf.
*
Om detta kan bli sanning — och det blef sanning
för många människor dem andra ansett krossade
— huru mycket mera då kan det bli sant för den,
som en gång varit verkligt rik och aldrig blef
be-röfvad sin största rikedom, sin egen kärleks härlighet?
En kvinna till exempel, som under kanske
årtionden af sitt lif ägt en full lycka, som genom den
blifvit mor — hon skulle vara plundrad på allt, om
denna lycka upphör?!
Där finnes ju dock alltjämt andras lycka att tjäna,
andras lidande att lindra, mänsklighetens stora mål
att främja! För mången, som aldrig ens ägt en egen
lycka, måste ju allt detta utgöra tröst nog? Men vi
döma om lyckan som om rikedomen. Att otaliga
människor dagligen förgås af nöd, griper oss föga. Men
om en af våra vänner från att vara rik blir fattig
synes det oss förfärligt. Att denna kanske genom
fattigdomen når en utveckling rikedomen ej gaf honom;
att den af ödet plundrade kan skapa sig en ny
förmögenhet, detta glömmer man.
Lifvet har otaliga möjligheter så väl som otaliga
motsägelser. Det är fylldt af hemliga läkekrafter så
väl som af dolda dödsorsaker. Och — slutligen — det
är därför mycket ovisst om det ej blir de två, hvilka
komma samman, som äro de »sönderslitna» — men
den af endera öfvergifna som förblef den hela!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/1/0344.html
