Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
LIFS LIN JER
styrka att bära sitt äktenskap än att bryta det,
åtminstone 0111 de äga barn, hvilka med dem måste
dela deras kärleksödes oberäkneliga möjligheter. Inför
dessa gripes man om någonsin af den känsla, den
bretagniska fiskarsången tolkar
... la mer est grande et ma barque est petite . . .
Hur ofta har ej den lilla, lifvets sista rikedom
fraktande, båten blifvit borta på det vida hafvet?
Må därför ingen där söka sin lust, allenast sitt lif.
Att våra handlingar på det erotiska området —
liksom på hvarje annat — måste framkalla andras
omdömen är lika oundvikligt som att vår gestalt
åter-gifves i den spegelyta, vi gå förbi. Men allmänmeningen
är en konvex spegel, en af fördomar svälld kula, som
förvrider bilden. Endast en klar och stilla själ ger en
rätt bild af en annans handling.
Och inför en sådan själ skall det ej sällan visa
sig att »brottet» blef det rätta för den ena naturen,
ej för den andra. Denna senare kände att dess innersta
väsen skulle kränkts om ej trohet mot förtiden blifvit
bevarad till det yttersta — och valde att låta sina
erotiska krafter vissna för att endast lefva genom
pliktviljan. Om dessa slags själfspillingar gäller detsamma
som om de lekamliga: ena gången äro de stora själar,
den andra stora stackare. Ja, samma offer kan vara
sublimt under en tid i vårt lif, skamligt under en
annan!
Lifvet visar oss aldrig »äktenskapet» endast ota-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>