Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
twå bortgingo i tidig ålder. Dawid, som föddes den 19 mars 1813, kände
alltid en glädje, för att ej säga en wiss stolthet öfwer att han
härstammade från arbetsklassen. Hans farfader hade warit spinnare wid
bomullsspinnerierna i Blantyre, der sonsonen nu bodde och hans familj.
Denna Liwingstones glädje och stolthet woro af så sann beskaffenhet att
han aldrig under hela sitt lif i ringaste mån eftertraktade någon
ärebetygelse, någon titel eller utmärkelse, som kunde hafwa höjt honom
öfwer eller ur hans klass.
Om hans första barndom är litet att förtälja med undantag af, att han
war hemmets faworit. Syskonens lekar woro gladare, då han deltog deri,
och aftonbrasan lyste klarare, då han satt med i familjeringen der omkring.
När han längre fram, under sin studietid i Glasgow, kom hem på
lördagsqwällarne, intog han alltid sin gamla plats framför brasan och
berättade då om allt som händt honom under weckan; dessa stunder woro
efterlängtade högtidsstunder för de hemmawarande. Sin första underwisning
erhöll han i folkskolan. Från tidigaste år war han känd för att hafwa haft
ett lugnt, godmodigt sinnelag; han kunde finna sig i alla förhållanden.
Bland faderns lagar i hemmet war äfwen den, att förstugudörren skulle stängas
wid skymningens inbrott och att barnen då måste wara hemma, så wida ej särskild
tillåtelse hade gifwits dem för en längre bortwaro. Den sjuårige Dawid hade
en afton försummat att passa på tiden; då han hemkom från en liten utfärd,
war dörren tillbommad. Han hwarken bultade eller ropade, utan satte sig stilla
ned på stentrappan i tanke att här tillbringa natten. En brödbit, som fanns i
hans ficka, togs fram, och han började äta derpå för att sedan göra sin
aftonbön och sofwa få godt han kunde. Modern, som saknat honom, hade under
tiden tittat ut genom fönstret och fick då wid månskenet se honom sitta och
tugga på brödbiten. Hon förstod sammanhanget och hade ej hjerta att fortfarande
hålla dörren stängd. Barnet hade här böjt sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
