Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför sig och som nu för första gången beskådades af europeiska
ögon. Ngamis motsatta strand kunde ej skönjas, dess afstånd
blott gissningswis beräknades efter infödingarnas utsaga, att
man behöfde tre dagars resa för att längs stränderna komma
dit. Men Sebituane fick Liwingstone dock ej se denna gång.
Höfdingen Lechulatebe, som wid Ngami hade sitt territorium
och war fiendtligt sinnad mot den först nämde, nekade de resande
wägwisare till honom och förhindrade dem med wåld
att komma öfwer floden Zouga, som utgick från Ngami och
som de måste passera för att kunna komma till landets nordligare
del. "Zouga", skref Liwingstone till mr. Watt, "är en
härlig flod; du har aldrig sett någonting så storartadt. Stränderna
äro underbart sköna, prydda med gigantiska träd,
många alldeles nya för mig. Ett af dessa träd bar frukter,
som woro en half aln långa och tre tum i diameter; ett annat
war 70 fot i omkrets; stammen liknade en granitmassa.
Och bakobafolket sedan i sina kanoter! Tror du att jag njöt
något, då jag färdades fram i dessa senare? Tänk efter huru
länge jag wistats i ett uttorkadt och törstigt land – och swara!
Bakobas wid Ngami äro en wacker, ärlig och öppenhjertig
menniskorace, som tycktes lyssna till ett ljufligt och gladt
budskap mer än något annat folk, till hwilket jag för första
gången talat om gudomliga ting... Jag war obeskrifligt
road af att glida fram öfwer wattenytan i deras kanoter,
grofhuggna otympliga företeelser, som dock hafwa god fart.
Jag besökte folkets byar längs Zougafloden. Då jag betraktade
Ngami, kände jag blott litet; men då jag såg Zouga och
Tamanakl´le[1]
uppwäcktes känslor inom mig, som jag ej
mäktar beskrifwa."
Bedragen i sitt hopp att komma till Sebituane, förnyade
Liwingstone expeditionen åt detta håll år 1851. Ett
af hufwuddragen i hans karakter och faworituttrycken i hans
mun wid hwarje felslagen beräkning war alltid detta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
