Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sebituane emottog Liwingstone med stor wänlighet; "det
hade warit en af hans lifs drömmar att få tala med den
hwite mannen". Han wisade honom genast ett fullkomligt
förtroende och lofwade att gifwa honom allt hwad han önskade.
"Han är", skref Liwingstone till England, "otwifwelaktigt
den störste mannen i hela landet. Höfding för makololofolket,
har han utfört stora bedrifter på sin krigarbana;
för sina krig har han alltid, då han talat derom, framlagt rättmätiga
skäl. Hans lif är märkwärdigt; han har ett stort
och widsträckt inflytande; hans intressanta och tilldragande
karakter intager mig." I wissa hänseenden war denne wildarnes
konung lik Liwingstone sjelf: han hade förmågan att
winna både sitt eget folks och alla främlingars tillgifwenhet,
och han war god mot de fattiga, som han alltid mättade, då
de kommo till honom. "Han har ett hjerta", "han är wis",
"han är god" woro uttryck, som Liwingstone alltid hörde i
folkets mun, när man nämde hans namn.
Då första söndagen kom, höll Liwingstone gudstjenst
enligt sin wana. Sebituane war närwarande. Det blef den
enda gång han skulle få höra ewangelium predikas. Dagen
derefter insjuknade han i en swår febersjukdom och dog efter
twå weckors lidande, dog just då hans brinnande och under
många år närda åstundan att få se Liwingstone, gått i fullbordan.
Liwingstone, en okänd främling, wågade ej gifwa den
sjuke medicin, emedan han wisste, att om Sebituane skulle dö,
skulle han sjelf blifwa anklagad såsom hans mördare och skoningslöst
tillintetgjord. Han besökte honom likwäl och började
tala med honom om det enda nödwändiga, om wår enda tröst
i döden, men förhindrades af de närwarande att widröra ämnet;
han kunde således endast bedja för Sebituanes själ och
anbefalla den åt Gud. Den döendes sista ord innehöllo omsorg
för Liwingstones lille son: "För honom till Maunku"
(en af Sebituanes hustrur), hwiskade han med bruten stämma,
"och säg henne att hon skall gifwa honom mjölk"!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
