Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om någon af dem yttrade en önskan att kunna läsa, började
han genast att lära honom alfabetet.
Huru Liwingstones tankar gingo under hans besök i
Sebituanes land, synes i någon mån af dagboken. Wi meddela
åter några utdrag derur. Den warmhjertade mannen war
alltid förhoppningsfull till och med midt i hedendomens
tjockaste mörker.
"Den 27 aug. 1853. Ju närmare jag lär känna
barbarerna, ju afskywärdare blifwer mig hedendomen. De skryta
beständigt öfwer sitt mod, men wåga likwäl ej besöka
främmande stammar af fruktan att blifwa mördade. De gå
ingenstädes för något annat ändamål, än att plundra, mörda och
förtrycka, de gå ingenstädes utan att hafwa spjut eller klubba
i hand. Det är hjertslitande att se menniskor, som skulle wara
Guds barn och bo tillsammans i frid och kärlek, så helt och
hållet wara djefwulens barn, att de beständigt lefwa med
hwarandra i split och strid. Mig bestå de smickrande titlar,
kalla mig fader, herre o. s. w. och äro wälwilliga emot mig.
De behöfwa den, som hjelper dem. Måtte Gud göra mig
skicklig att kunna wara dem till hjelp!"
"31 aug. Slafhandeln tyckes alltmer komma in i sjelfwa
midten af landet från båda sidor. Den måtte wara
inbringande. En dag under gudstjensten såg jag en ung gosse
ryckas bort från sin moders sida och bortsläpas, en hjelplös slaf.
Gossens ångestskri ljödo en lång tid i mina öron."
"25 sept. Söndag. En stilla åhörarekrets i dag. Säden
har blifwit utsådd, den minsta sådd wisserligen, men den skall
wäxa upp till ett stort träd. Det är en liten sten, som
uthuggits ur klippan, men den skall rulla fram öfwer jorden.
’Den som tror, skall ej hasta’ [1]. Och i sanning, då Gud har
fördragsamhet med förhärdade obotfärdiga syndare i 30, 40
eller 50 år, så måtte wi wäl kunna förstå, att hans sätt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
