- Project Runeberg -  Dawid Liwingstone, hans person och missionsverksamhet /
130

(1890-1903) Author: Elisabeth Kjellberg, William Garden Blaikie, David Livingstone Translator: Elisabeth Kjellberg - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nederlagsplats för de stora förråd, han medfört till Afrika,
och af hwilka han medtagit blott en liten del till Ujiji. Ett
nytt kapitel af den gamla historien uppslogs för deras ögon,
då de efter tre månaders resa hitkommo. Stanley hade blifwit
plundrad. Förrådsrummet war så godt som tomt. Han kunde
dock skänka Liwingstone några tygstycken, en del perl- och
ståltrådsbundtar, kopparplåtar, ett tält m. m., hwilket allt, jemte
några flanellskjortor från Agnes Liwingstone och twå par stöflar,
gaf Liwingstone känslan af att wara den rikaste menniska i
hela werlden.

Och så kom skillsmessans dag. Den kändes tung å båda
sidor. Stanley skildrar den på söljande sätt: "Min tid hade
tillbragts liksom i Elyseum; eljest hade jag icke så djupt känt
afskedets annalkande. Jag hade, för att uppsöka Liwingstone,
under resan oupphörligt blifwit anfallen af malariafebern,
legat i wånda dag efter dag den sista tiden; jag hade rasat
och stormat i ursinnighet; jag hade knutit min hand i wild
häftighet och fäktat med förtwiflans kraft för att öfwerwinna
alla swårigheter, och likwäl kändes det nu bittert att nödgas
sakna denne mans sällskap, ehnru det warit så dyrköpt för
mig. Wi hade en sorgfull frukost tillsamman. Jag kunde
icke äta, mitt hjerta war för fullt; ej heller tycktes min
kamrat hafwa någon aptit. Wi hade något att göra, som
förlängde wår sammanwaro. Klockan 8 hade jag ännu icke gått,
fastän jag ämnade gå kl. 5... Wi gingo fram och åter wid
hwarandras sida. Mina män höjde sina röster till sång. Jag
fäste långa, uthållande blickar på Liwingstone för att inprägla
hans drag i mitt minne. – "Nu, min käre doktor", sade
jag, "de bästa wänner måste dock en gång skiljas! – Ni har
kommit långt nog upp i Afrika; får jag ej bedja er wända
tillbaka med mig? – "Hör mig", swarade Liwingstone, "jag
will blott säga er detta: ni har gjort hwad få män kunde
göra, wida mer än någon stor turist, som jag känner, kunde
göra. Och jag är full af warmaste tacksamhet för allt hwad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liwing/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free