Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wi närma oss nu hans sista swåra tid. I augusti 1872
bröt han ändtligen upp från Unyanyembe. Männen från
Zanzibar woro förträfflige följeslagare, ihärdige, pålitlige och
sin herre tillgifne; de kunde hafwa gått i döden för honom
om så fordrats. Wid årets slut ankom han till floden
Chambezé. Ett kallt och regnigt wäder gjorde resan oändligt swår,
och Liwingstones ömtåliga helsa knnde i längden ej hålla stånd
deremot; han insjuknade af den mest elakartade rödsot och
måste återigen bäras en stor del af wägen. Ingen medicin
hjelpte. Hungersnöd började ock göra sig gällande. Det war
mörkt, mörkt. En ny födelsedag kom, den sista, hwarunder
han war så swag att han knappt förmådde teckna i dagboken
dessa ord: "Jag tackar den Allsmäktige, som bewarat mig
hittills. Kan jag hoppas på en slutlig framgång? Så många
hinder hafwa uppstått. Låt ej satan segra öfwer mig, o min
gode Herre Jesus!"
Ett par dagar derester, allt under det resan fortsattes,
skref han ånyo:
"Ingenting på jorden skall förmå mig att uppgifwa mitt
arbete i förtwiflan. Jag tager mod till mig i Herren min
Gud och går framåt."
I början af april månad skref han widare med en
darrande, nästan oläslig hand:
"Försökte att rida, men måste lägga mig ned genast
och de buro mig; jag är alldeles förbi. Wi äro nu wid
stranden af floden Molilamo."
Dagar förgingo under osägliga lidanden. Den 29 april
på morgonen bad Liwingstone sin trogne tjenare Susi att
nedtaga ena wäggen af den hydda, hwari han tillbragt
natten, på det att bärstolen skulle kunna föras intill honom, ty
han förmådde ej gå till den plats, der den stod. Sedan
passerades en flod, sedan ett djupt träsk, och hwarje gång de kommo
till någon torrare mark, bad han sina bärare att sätta ned
bärstolen; plågorna woro stora, och den ständigt gungande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
